Slår man upp adjektivet ”vän” på nätet borde en bild på denna ljuslila skönhet dyka upp. Det är verkligen bland det vänaste jag sett i växtsammanhang. Stjälken, som ni ser är bladlös, spär på det skira. Det var när jag skulle betala för två nyaGeranium-fynd på Åbergs Trädgård i Ystad idag, som hjärtat svämmade över.
Dvärgalpklockan,Soldanella pusilla, blir endast knappa decimetern hög och om man har den på friland får man nog därför verkligen veta var man har den och dagligen under blomningen, som sker under våren, snällt böja sig ner och beundra. Eller, om man inte är lagd åt det gymnastiska hållet, försiktigt gräva upp tuvan ur sitt torvblock och plantera om i en kruka, placera på soligaste bordsplatsen, och snällt sätta tillbaka den i sin sura jord tills nästa år. Den sprider sig inte gärna och är lite kinkig att ha att göra med. Övervintringen kan vara lite knixig, men vad gör man inte?
Den är ju som ett nyfött barn i sin fransiga uppsyn.
